Mer om mig
Att leva i och med naturen har blivit en livsstil för mig. Det är i naturen jag trivs som allra bäst, helst på ett fjället under långa perioder. Naturen har alltid varit en plats där jag känt mig hemma ända sedan jag var liten, men då gick jag inte av egen maskin utan då satt jag ofta på en häst som fick ta mig fram i Gästriklands skogar. Hästarna fanns med mig ända in i mitt vuxna liv då jag fick familj.

När jag var i 35 årsåldern, hade jag en tuff period i mitt liv där jag inte mådde bra. Jag visste att naturen hade en stark påverkan på mig och den hjälpte mig att må bättre. Jag började gå av egen maskin utan häst. Naturen och  rörelsen gjorde att jag fick kontakt med mig själv och mina känslor. Det var under den här tiden jag började vandra eller egentligen visste jag ingenting om vandring. Jag gick promenader i skogen på alla dessa stigar jag hade ridit under hela mitt liv. Jag fick kraft och lärde mig mycket om mig själv. Turerna började bli längre och längre. Jag sov oftast i vindskydd med enkla campingprylar. Jag kan känna att den här perioden var väldigt härlig, jag hade ingen kunskap om vandring och utrustning, syftet var då bara att må bra i mig själv och jag gjorde bara det som kändes bra för mig. 

Jag brukar säga att, jag tillslut kunde släppa mitt fokus på mitt inre och vända blicken till det yttre på det som skedde runt om mig. Det var då min stora passion för vandring började. Med tiden lärde jag mig mer och mer om utrustning och allt som hör vandring till, precis som man ofta gör när man hittar något som tänder ens låga.

Så fort jag hade möjlighet for jag och min hund Jason till fjälls och vandrade under så långa perioder jag kunde. Jag och Jason har vandrat många mil tillsammans. Jag vill gärna vara ute i flera veckor för det är då det blir magi både i det inre mötet, men också i det yttre mötet med naturen. Vi blir ett, jag, naturen och min själ.

Under mitt liv har jag alltid varit driven, nyfiken och gillat utmaningar, jag har alltid velat framåt på något vis både med mig själv men i livet och i världen. Det är därför vandringen passar mig så bra tror jag, min nyfikenhet får verkligen ta plats på alla plan när jag ger mig ut i naturen. Det bästa jag vet är att komma till nya vackra platser för att slå upp mitt tält och sova för natten, utan att veta hur morgondagen ser ut. Med naturen, fjället och vädret som härskare får jag de utmaningar jag gillar. Jag får oftast använda min kropp till det yttersta när jag är ute med allt jag behöver i min ryggsäck vilket gör att belöningen är stor när jag kryper in i mitt tält på kvällen.

När jag varit ute i flera veckor på fjället har jag alltid haft en känsla av att jag inte vill hem, jag får alltid en känsla av att jag vill vara kvar på fjället. Vilket ledde mig till att bosätta mig i ett tält under ett helt år (mer om det kan ni läsa nedan "Min historia- Livet i tält") Efter mitt år i tält har jag haft svårt att bosätta mig i ett “normalt” boende. Längtan och kontakten med naturen är för stor. Så nu mer bor jag i en Camper och känner mig fri som fågeln. Jag har min bas i Åre, men kan åka i stort sett vad jag vill och det gillar jag.

Jag vill så gärna dela med mig av min passion för naturen till andra, jag vill också dela med mig av den kunskap jag fått av min tid i naturen och på fjället. Jag hoppas att vi kan ses där jag trivs som allra bäst. Att ge sig ut i gemenskap ger så otroligt mycket, allt från fina minnen men också massor av kunskap och glädje.
Contrary to popular belief, Lorem Ipsum is not simply random text. It has roots in a piece of classical Latin literature from 45 BC, making it over 2000 years old. Richard McClintock, a Latin professor at Hampden-Sydney College in Virginia, looked up one
Min historia - Livet i tält
Öppnas på Youtube
Allt började med att jag aldrig ville gå hem när jag var på fjällvandringar, jag ville vara kvar i min bubbla på fjället. Jag älskar att tälta och vara nära naturen och klara mig med det lilla jag bär med mig i min ryggsäck. Tankarna om att faktiskt bo i ett tält tog fart. När en tanke fastnar i mig och inte vill släppa vet jag att det är något sant och något som är viktigt för mig att göra.

2019 efter att en efter en av mina 3 barn flyttat hemifrån, flyttade jag och min hund Jason till Åre. Allt för att komma närmare fjället och naturen, men också för att jag kände en stark gemenskap med människor som redan bodde här. Allt kändes mer tillåtande och jag var inte så annorlunda som jag ofta kände mig i bruksorten Sandviken. I Åre var det inte konstigt att jag tillbringade 4-5 veckor på fjället på semester. Det kändes som jag kunde börja planera mitt liv i tält på allvar.

Mitt sökande efter en plats och en markägare som skulle tillåta att jag bodde på en plats under ett år var det som var svårast. Jag hade tre kriterier som var väldigt viktiga för att det skulle vara möjligt att bo så utsatt som det är att bo i tält.

De tre kriterierna var - Det skulle finnas en plogad bilväg inte allt för långt ifrån platsen - Det skulle finnas strömmande vatten året om - Jag skulle känna mig trygg. Efter en del provning av att bo på olika ställen hittade jag tillslut en fantastisk markägare och ett fantastiskt ställe att bosätta mig på. Det var en liten ö i Indalsälven med massor av strömmande vatten runt om.

Mars 2020 flyttade jag och Jason ut till ön med mitt lilla Hillebergtält för att påbörja skapandet av en boplats. Den euforin och glädjen att skapa det jag behövde var helt enorm. Eldplats, utekök, en plattform där tältet skulle stå kom på plats och den 24 maj 2020 reste jag mitt 15-manna Tentipitält. Utmaningarna lät inte vänta, vårfloden kom med rekord höga flöden och ön försvann. Det var bara mitt tält som stod på den högsta punkten som stod torrskodd. Allt gick bra men visst var det spännande, helst att ta sig ut på ön då vattnet som hade stigit så enormt blev så strömt. Jag fick säkra både båt, mig och Jason i en vajer för att inte följa med i det strömmande vattnet som ca 500 m längre ner avslutas med det maffiga Ristafallet.

Det här var bara en av de utmaningar jag ställdes inför. Vintern och kylan var extrem, framför allt i januari då det var -30 grader flera dagar och nätter. Men jösses vad jag har lärt mig massor om mig själv och om naturen. Jag klarade mitt år och hade svårt att flytta därifrån. Men nya äventyr väntade och minnet av tält livet kommer jag bära med mig under hela mitt resterande liv.

Vill ni höra hela berättelsen om mitt liv i tält kan ni boka en föreläsning, där jag berättar om mitt liv i tält på en ö i Indalsälven.